Solnamannens tärningsportfölj

[Solnamannen]

Jodå, småbolagsportföljen där köpen avgörs med tärning som jag startade 2015 lever vidare - och jag fortsätter att följa strategin. Resultatet är ganska upplyftande; som en mikrobolagsfond med genomsnittlig direktavkastning på 2,5%, avgift under 0,1% per år och genomsnittlig årlig avkastning sedan start på ca 20% (sedan 2015).

Portföljen består av 19 st aktier med börsvärde under 20 mdr, som alla har gemensamt att de är lönsamma, har storägare av kött och blod med operativ insyn i bolaget och hög räntetäckningsgrad (rörelseresultat/finansiella kostnader). Enkelt uttryckt så ökar jag löpande mitt innehav i "vinnarna" (värdeutveckling exkl utdelning, vilket över tid i princip betyder högst utdelningstillväxt).

Strategin innebär i princip att 95% av alla beslut kring förvaltningen sköts av "modellen" - och alltså att jag slipper. Det handlar inte bara om bekvämlighet, utan är i högsta grad ett skydd mot mina känslor och nycker (vilket jag menar är en av investerares värsta fiender).

[Solnamannen]

Oktober månads köp var Stille, november månads köp Note. Portföljen är upp nästan 38% YTD. Avkastningen sedan start (oktober 2015) är 20,9% per år i snitt. Sharpekvot 12 mån har repat sig efter ökad volatilitet 2018 och ligger nu på 2,2. Standardavvikelse 12 mån 14,6%. Genomsnittlig direktavkastning (2,4%) har sjunkit snabbt i och med att portföljens största innehav Stille (yield 1,1%) stigit ca 74% senaste tre månaderna, och nu utgör ca 22% av portföljen.

Största innehav är Stille (22%), Note (16%), Precio Fishbone (9%), Nolato (9%), Novotek (7%), Sectra 7% och Probi (6%). Dessa sju innehav står tillsammans för 76% av portföljen. Övriga 12 innehav står alltså bara för 24% av portföljen. Den här typen av koncentration kring en handfull innehav är exakt vad metoden är tänkt att göra. Idealt så är det bland dessa man hittar de verkligt långsiktiga vinnarna (verkligt långsiktigt i min värld är 10, 20 eller 30 år).

Jag har sedan länge en regel som säger att jag inte ökar löpande i innehav vars andel i portföljen överstiger 20%. Således lever Stilles andel av portföljen nu på "egna meriter" (kursutveckling exkl utdelning). Givet att jag ökar i annat löpande behöver Stille utvecklas betydligt bättre än snittet av de övriga innehaven för att "försvara" sin andel av portföljen.

Från starten löd min regel att varje år utöka portföljen med ett innehav med all mottagen utdelning från de övriga innehaven (på den tiden låg genomsnittlig direktavkastning för övrigt på 2,9-3,2%), vilket också är så jag gjorde 2016 (Precio Fishbone, kurs 14,90 kr), 2017 (Diadrom Holding, kurs 13,90 kr) och 2018 (Sectra, 196 kr).  2019 valde jag dock att göra en alternativ metod möjlig (än att köpa ett nytt innehav för utdelningen), nämligen att vid sidan av pengarna från utdelning också sälja det sämst presterande innehavet - och för dessa pengar köpa TVÅ nya innehav till portföljen. Jag sålde Unlimited Travel Group (kurs 17,80 kr) och köpte Arjo (kurs 36,20 kr) och OEM Group (kurs 213 kr).

Av dessa mina enda beslut kring portföljen ("utdelningsköpet") framstår investeringen i Precio Fishbone vara bland de bättre, som utöver årlig utdelning också haft en kurstillväxt på 232% på 3,5 år. Diadrom Holding kan bara sägas stå still i värdeutveckling om man räknar in erhållen utdelning. Även Sectra har blivit en fin investering, upp 94% exkl utdelning på 1,5 år. Unlimited Travel group, som jag sålde, har 6-8 månader senare helt fräckt stigit med 43%. Arjo (+21%) och OEM Group (+9%) kommer inte i närheten av den utvecklingen. Samtidigt är vi därmed nere på så kort sikt att jag menar att det inte säger så mycket, om så mycket.

Inför 2020 lutar jag åt att återigen sälja det sämst presterande innehavet (ser ut att bli Dedicare, där jag ligger -43%), och alltså för de pengarna jag får för Dedicare och all utdelning köpa två nya innehav till portföljen. Vilka de blir har jag ännu ingen aning om. Brukar vaska fram kandidaterna februari-mars.

Snart är det dags för december månads tärningskast/tilläggsköp...

[Solnamannen]

2019 års sista tärningskast landade på ett, givet att Stille är undantagen från köp (står för över 20% av portföljen) blev månadens köp Note, som alltså formellt är nr 2 på "topp 6".

[Solnamannen]

Största innehav är Stille (22%), Note (16%), Precio Fishbone (9%), Nolato (9%), Novotek (7%), Sectra 7% och Probi (6%). Dessa sju innehav står tillsammans för 76% av portföljen. Övriga 12 innehav står alltså bara för 24% av portföljen. Den här typen av koncentration kring en handfull innehav är exakt vad metoden är tänkt att göra. Idealt så är det bland dessa man hittar de verkligt långsiktiga vinnarna (verkligt långsiktigt i min värld är 10, 20 eller 30 år).

Då ska tilläggas att den här "småbolagsstrategin" för min del är tänkt att utgöra maximalt typ 20% av min totala portfölj. Att jag låter en aktie i "småbolagsdepån" utgöra 22% av kapitalet betyder då alltså 20x0,22=4,4% av helheten. De sju största småbolagsinnehaven står då alltså för 20x0,76= ca 15% av helheten. Det är en risk som självklart inte ska underskattas - men heller inte överskattas givet att merparten av min portfölj i övrigt (även tjänstepension och premiepension) utgörs av globala aktieindexfonder. Näst största aktieinnehav i övrigt; Berkshire Hathaway. Därefter Investor... Jodå, jag känner till fördelarna med en god riskspridning!

[Solnamannen]

Uppdatering, 4 månader senare (det här forumet är rätt dött?)

Januari månads köp: VBG Group
Februari månads köp: Precio Fishbone
Mars månads köp: Stille

[Solnamannen]

Årets utveckling
Under 2020 steg portföljen fram till 17:e februari 9,8%, för att sedan som allt annat i världen rasa skarpt, som lägst ner till -35,8% den 23:e mars (tre veckor sedan). Här nere slängde jag ad hoc in ett antal nya innehav i portföljen. Det handlar om små summor, poängen var att få med dessa nya aktier "i rullorna". Aktierna var Avanza, Softronic, Drillcon, Raysearch Laboratories, Pricer, Fortnox, Cloetta och Skistar. Antalet innehav är därmed uppe i 24 st. Dessa innehav står tillsammans för <4% av portföljen. Köpen finansierades med "nya pengar", och har inte påverkat de stående månatliga köpen med tärning. Köpen skedde från andra veckan i mars fram till första veckan i april.

Sedan botten 23:e mars har portföljen rusat så smått och ligger i skrivande stund -19,5% och alltså ca 4 procentenheter efter OMXS30. I januari levde jag i uppfattningen att jag satt med en portfölj  där alla utom ett innehav lämnade utdelning. Idag är utdelningen för 2020 slopad eller skjuten på framtiden för 11 st av 24 st innehav. Genomsnittlig direktavkastning har kursnedgången till trots mer än halverats och ligger i skrivande stund på 1,1%.

Modellen är tänkt att "fungera" i alla marknadslägen, och om något är det just i sådana här marknadsklimat man ska köpa den här typen av bolag. Man ska inte glömma att anledningen att jag på goda grunder väntar mig högre avkastning i den här portföljen/investeringstemat över tid är just för att jag står ut med svängningar, tillfälligt slopad utdelning etc. Samtidigt som mycket rasar dramatiskt mycket och volatiliteten är hög så fortsätter modellen (i min mening/utifrån min hypotes) löpande att peka ut var fortsatta löpande investeringar kommer att ge mig bra avkastning över tid. Jag har höjt min månatliga insättning till depån med 1/3 från och med mars.

[Solnamannen]

Fullständigt galen utveckling på aktiemarknaden i allmänhet, och kanske i någon mån småbolagsportföljen i synnerhet. Sedan botten 23:e mars (-35,8% under 2020) är portföljen sedan dess upp 37,8%, och ligger därmed -11,5% hittills under 2020. Tilläggsköpen jag gjorde i slutet av mars och och början av april var sett i backspegeln väl tajmade.

Det betyder alltså att även om tärningsportföljen varit mer volatil är OMX, DJ USA och min egen lilla portfölj med större, stabila fastighetsbolag så klår småbolagen dem alla med utveckling hittills under 2020. Jag frågar mig om det säger mest om tärningsportföljen - eller marknadens generella förmåga (eller oförmåga) att prissätta risk. Sannolikt är det givetvis en kombination av de två, men jag lutar åt att merparten av förklaringen står i det sistnämnda. Marknadens oförmåga att prissätta risk på ett korrekt sätt.

Ja, jag sa precis att marknaden inte är effektiv. Robert Schiller är en av mina största idoler i ämnet. I am allowed and you have to deal with it. 

Det där med att marknaden bevisligen inte ligger helt rätt i sin prissättning av risk borde oroa investerare idag. Sverige är en av världens mer exportorienterade ekonomier, och läser man arbetslöshetsstatistik och BNP-prognoser från våra största exportmarknader Norge, Tyskland och USA kan man inte säga annat än att ingen nu levande människa upplevt samma nattsvarta utveckling. Och det har skett på mindre än ett kvartal. Läs ovan stycke en gång till. Titta sedan på börsutvecklingen hittills under 2020.

Jag köper inte fastigheter på de här värderingarna, men inte heller "storbolag". Det vore vansinne. Däremot flyttar jag pengar jag har hos små nischbanker (som erbjuder räntor) till tryggare banker för att jag inte bill bli inlåst i konkursbon i väntan på den statliga insättningsgarantin. Och vad gäller cash känner jag mig tryggare med euro och dollar än svenska kronor. Jag hade gärna investerat lite i guld idag, problemet är att köper jag "värdepappersguld" behöver jag leva med motpartsrisken (emittenterna), och det vill jag inte (appråpå nichbanker) i rådande läge. Oavsett vad excelriddare och modeller säger om de formella riskerna (sådana lutar sig alltid på uttryck som "allt annat lika") är de faktiska riskerna i det globala banksystemet extremt upptrissade. Jag skulle i dagsläget likna det vid ett minfält; och frågan är inte om - utan när - någon trampar på en mina.

Västvärlden har alltsedan Thatcherismen under 1970-talet i allt väsentligt ägnat oss åt att försöka strömlinjeforma, trimma, gasa, höja oktanhalten i bränslet, höja varvtalet och minska vikten (så till den milda grad att vi monterat bort säkerhetsbälten och airbag). Ekonomiskt har vi kört lite som Facebook, som enbart erbjuder "tumme upp", men ingen "tumme ner". Ett fordon med flera gaspedaler - men ingen broms. Allt som underbygger högkonjunktur och "fullt ös" har okritiskt hyllats som bra, och allt som utmanar den höga farten har vi lärt oss är dåligt och ska alltid till varje pris undvikas. Högre och högre fart, högre och högre höjd.

Varje kris som uppstått på vägen - som gett oss möjligheter att sänka hastigheten, höjden och risken - har vi istället tråcklat oss igenom enbart genom att kissa i byxan för att få lite tillfällig värme. I förhoppningen om att kunna fortsätta "som vanligt".

Solnamannens kommentar: "it´s not the fart that kills, it´s the smäll"

Isaac Newton hade snarare sagt; "Actioni contrariam semper et æqualem esse reactionem" (to every action there is always an equal and opposite reaction)

Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter. Om föremålet A utsätter föremålet B för en viss kraft kommer B utsätta A för samma kraft men riktad åt motsatt håll. I ett slutet system kommer interna krafter tas ut av dess reaktionskraft så att summan av alla interna krafter blir noll, det vill säga för att ett slutet system ska accelerera måste det interagera med ett externt objekt

Newsflash världen; riksbankerna står inte utanför det slutna systemet. De är bara ännu en aktör i det.