Tjäna, Spara, Slösa(!?) och Investera > Investera

Hur jag investerar

(1/3) > >>

Solnamannen:
Till att börja med så investerar jag inte i risk med pengar som kan komma att behövas inom 8 år. Samtidigt tror jag på forskning som visar att räntebärande värdepapper är (eller i historien har varit) högre risk än aktier på längre sikt än 15-20 år (främst för oförmågan att kompensera för oväntade inflationsutfall).

Jag är ingen fantast av onoterat, paketerade produkter, hedgefonder eller någon annan form av glittrande, exotisk skit. Jag upplever att det är att springa över ån efter vatten, och att det i allmänhet bara finns för att gagna någon annan mer än mig.

Mina investeringar (exkl cash eller "close to cash") sker eller kommer att ske i princip utifrån tre teman, av vilket bara två för närvarande är aktiva. Med investeringar menar jag att ta risk mot avkastning, varför det alltid är rationellt att förvara de noterade investeringarna på ISK/kapitalförsäkring. För att slippa akrobatkonster i excel har jag en ISK för varje tema, för att kunna följa dem individuellt.

Mina tre teman än enkelt uttryckt storbolag, småbolag - och fastigheter/kapitalintensivt. Låt oss börja med det enklaste; storbolag. Det är en ISK hos Avanza med fonderna Avanza global (>80 %) och Avanza zero (<20 %). Största möjliga diversifiering till lägsta tänkbara kostnad. Dessutom möjligt att belåna med väldigt bra villkor = kan utgöra del av cash buffert. Jag kan mycket väl tänka mig att köpa enskilda aktier inom detta tema (igen), men orkar inte just nu. Detta är bekvämt - och faktiskt ganska rationellt. Vad gäller fastigheter/kapitalintensivt så är det något som inte finns i dagsläget, då jag menar att det är en väldigt dålig (dyr) tid att investera i fastigheter/skog. På sikt tänker jag mig helt enkelt en depå med ett tiotal förvaltande fastighetsbolag, och typ SCA och Holmen. No drama, no fuss. Keep it simple. Faktum är väl att det passar mig ganska bra att inte bygga den här delen av portföljen just nu. Köper man sådant här för rätt pris utan belåning är det en ganska trygg investering, som troligen lämpar sig väl för mig att bygga upp när jag är 50-65. Jag till skillnad från de flesta här inne ser inte framför mig att jag ska sluta arbeta tidigt. Snarare är min målsättning att fortsätta ha roliga, stimulerande och intressanta jobb även efter 65.

Småbolag är mitt egenkomponerade tema, som består av tillräckligt många småbolag (marknadsvärde <20 mdr) för att i princip kunna vara jämförbar med en fond. Bolagen har gemensamt att de är lönsamma, har hög räntetäckningsgrad (motsats till fastigheter/skog) och ägare av kött och blod med insyn i verksamheten. Varje månad stoppar jag in en slant, sorterar innehaven på bäst utveckling (%) sedan start - och slår tärning på topp 6. I maj-juni använder jag utdelningen för att köpa en ny kandidat till portföljen. Tilläggsregler är att innehav som står för över 20 % av portfölen exkluderas vid månatliga köp (för att säkerställa diversifiering), och att jag bara tecknar mig i nyemissioner (får då tillföra extra pengar) om aktien hör till de åtta bäst presterande i portföljen. Tanken har varit att aldrig sälja aktier, eftersom aktier som går dåligt väldigt snabbt får en väldigt liten andel i portföljen, samtidigt man ger dem en andra chans genom att låta dem ligga kvar. Sommaren 2018 gjorde jag ett undantag och sålde en handfull "förloraraktier". Courtagekostnaden är under 0,1 % av kapitalet per år. Jag tror på temat, tycker att det utgör ett intressant, rationell och bra risktagande till rimlig kostnad.

På sikt tänker jag mig att "storbolag" är den stora komponenten, medan småbolag och fastigheter utgör två mindre komponenter av min totala portfölj.

Solnamannen:
Sedan ska kanske tilläggas att jag sedan sommaren 2017 dragit ner löpande sparande i aktier. I premiepension och tjänstepension är det en del räntebärande (sek, usd, eur), och utanför betyder mindre till ovan nämnda investeringar att det blir mer cash på konton, en del i usd och eur.

Utan lån (annat än studielån) och en tillvaro med få till inga "financiel obligations" eller risker för "stora oväntade utgifter" (villa, landställe, bil, båt etc), och en förhållandevis låg konsumtionskvot (sparkvot inverterad) har jag faktiskt en rätt häpnadsväckande kapacitet att ta och bära risk långsiktigt. Jag har för avsikt att använda mig av den möjligheten.

Historiskt kan man nog summera min karriär som investerare med att jag 1998-2015 (då jag för övrigt skrev på forumet "prat om pengar" kategoriskt hade 50-80 % av portföljen i Lundbergföretagen). Vid sidan av det var det lite stockpicking i aktier som Broström, Karlshamns, Salus Ansvar, Swedish Match, Fenix Outdoor mfl med ganska goda resultat. Min småbolagsportfölj var ett slags projekt som bland annat svarade på min fråga "vad ska jag göra nu när jag sålt fastighetstunga Lundbergs" under 2015. Med facit i hand kan man självklart konstatera att min oförmåga att förutse minusränta (i gott sällskap av resten av världen) gjorde att jag sålde Lundbergs ett par år för tidigt. Jag får trösta mig med att småbolagsportföljen gett 80-85 % avkastning sedan 2015.

Skulle jag köpa enskilda aktier till tema "storbolag" (vid sidan av de nuvarande indexfonderna), skulle jag troligen börja med svenska investmentbolag. Spontant skulle jag vara mest sugen på Investor, som väl skulle kunna axla 5-10 % andel av portöfljen. Detta skulle ske i ett läge där jag dramatiskt ökar mina löpande investeringar i aktier. Det sker av allt att döma i ett läge där vi sett det definitiva slutet på den svenska kreditexpansionen (som inleddes på allvar typ 2003) - men också i ett läge där Shiller PE10 kommit ner på lite mer sansade nivåer. Fram tills dess kan gott andelen cash få fortsätta att svälla.

k00lix:
Väldigt intressant strategi och det låter också otroligt sunt. Jag börjar mer och mer gå mot "säkrare" billigare placeringar. Förr köpte jag allt som var häftigt men också dyrt. Tex fräcka utländska fonder på 2-3% kostnad och förhoppningsaktier.
Men ju mer jag läser på desto mer har jag förstått varför mina investeringar totalt sett inte varit så lysande genom alla år. Ju mer risk desto mer förlust har det generellt blivit. Jag tror också på billiga indexfonder och stabila bolag/branscher på lång sikt. Visst kan man göra superklipp på 100% avkastning på 1 aktie på 1 år men jag prickar sällan endast dom tyvärr, vilket jag tror gäller dom flesta som investerar på hobbynivå.
Dessutom går branschen allt mer åt att trycka in folks kapital i indexprodukter vilket resulterar i att aktierna i dom bolagen som är med i indexet kommer automatiskt gå bättre framöver.
Index är skittråkigt och det är inte säkert man får bra bolag ens. Men jag gillar att följa strömmen (momentum) för det är inte jag som bestämmer riktningen på kurserna, det är marknaden.

Solnamannen:

--- Citat från: k00lix skrivet 12 mars 2019 kl. 14:24:52 --- Förr köpte jag allt som var häftigt men också dyrt. Tex fräcka utländska fonder på 2-3% kostnad och förhoppningsaktier.
--- Slut citat ---
Det jag kallar för "glittrande, exotisk skit".  ;D



--- Citat från: k00lix skrivet 12 mars 2019 kl. 14:24:52 --- Men ju mer jag läser på desto mer har jag förstått varför mina investeringar totalt sett inte varit så lysande genom alla år. Ju mer risk desto mer förlust har det generellt blivit. Jag tror också på billiga indexfonder och stabila bolag/branscher på lång sikt. Visst kan man göra superklipp på 100% avkastning på 1 aktie på 1 år men jag prickar sällan endast dom tyvärr, vilket jag tror gäller dom flesta som investerar på hobbynivå.
--- Slut citat ---
Härliga insikter! Det beteende du generöst delar med dig av (jag har också varit där, men det var på andra sidan millenieskiftet) upplever jag är väldigt vanligt. Det finns nog flera skäl till det. Dels kan det nog upplevas som spännande; vilket många sätter i samband med "bra". Sanningen är den att de bästa investeringarna är ungefär lika spännande som att sitta och titta på färg som torkar eller naglar som växer. En annan observation jag gjort är att många "in this day and age" av sociala medier och jakten på bekräftelse av främlingar utan att man gjort något relevant (...) är att många FAKTISKT inte eftersträvar bra riskjusterad avkastning - utan snarare en "conversation piece" vid sociala evenemang. Att kunna berätta att man faktiskt gjorde +543 % på Fingerprint cards eller tripplade pengarna på en vecka i Bitcoin är liksom långt roligare än att säga "jodå, jag har en sammansättning monumentalt billiga aktieindexfonder som minsann avslutade veckan upp 2,84 %". Detta alltså även om indexinvesteraren i princip alltid slår de som lekte/leker med FPC/bitcoin. Hemligheten ligger i att fråga FPC och bitcoinfantasterna hur mycket de investerat i annat än just FPC och bitcoin senaste 10 åren, och hur detta har gått. Då brukar de i allmänhet snabbt vilja byta samtalsämne.



--- Citat från: k00lix skrivet 12 mars 2019 kl. 14:24:52 --- Dessutom går branschen allt mer åt att trycka in folks kapital i indexprodukter vilket resulterar i att aktierna i dom bolagen som är med i indexet kommer automatiskt gå bättre framöver.
--- Slut citat ---
Det tror jag är allt för förenklat. För det första så tryckte branschen in folk i indexprodukter även på 1960-talet, men då kallades de för "allemansfonder" och kostade 1,5 %. För det andra är ju finansiella investeringar för kreti och pleti rent typiskt en cykel där man ackumulerar mellan 20 och 65 års ålder och lever upp pengarna i pension efter 65. Förenklat så säljer (eller lämnar i arv) pensionärer löpande värdepapper till yrkesverksamma.

En fråga jag emellanåt ställer mig är behovet av finansiella investeringar för att finansiera pensionärslivet om pensionärslivet av olika skäl blir längre och längre (mest pga ökad livslängd). Det är ju inte säkert att "utbudet" av investeringstillfällen vare sig på kort eller medellång sikt perfekt korrelerar med den utvecklingen. Det kan skulle kunna skapa obalanser i prissättningen av finansiella investeringar.



--- Citat från: k00lix skrivet 12 mars 2019 kl. 14:24:52 --- Index är skittråkigt och det är inte säkert man får bra bolag ens
--- Slut citat ---
Jag skulle säga tvärtom, du får närmast garanterat alla bra bolag. Problemet är väl att när du köper "allt" så får du även de dåliga...

Solnamannen:
"Megatrend talar för läkemedelsfonder"

Ovan artikel är ett urmärkt exempel på finansbranschens "hattefnatterier". Nu ska vi bli ängsliga över att vi missar något tåg som står i begrepp att lämna perrongen om vi inte investerar i läkemedel via fonder som kostar över 2 % av kapitalet per år.

Många talar om att ränteläget 2010-2019 gjort aktier så dyra (se ex Shiller PE10) att vi på några decenniers sikt ska räkna med lägre reell avkastning i breda aktieportföljer än decennierna dessförinnan. 4-5 % reellt snarare än 5-6 %. Dessa resonemang har i mitt tycke rätt mycket på fötterna. Finns det någon anledning att tro att just läkemedel under 10, 20 eller 30 år kommer att uppvisa en högre tillväxt, lönsamhets- och utdelnignstillväxt än marknaden i övrigt? Högst tveksamt. Att investera i en fond som tar 2,14 % i avgift istället för ex Avanza globals 0,1 % är bara rationellt om man tror att man själv eller möjligen förvaltaren kortsiktigt kan tajma marknaden, när läkemedelsaktier stiger/sjunker i värde i annan takt är den globala aktiemarknaden (fat chans) alternativt att man på allvar tror att läkemedelsaktier kommande decennier kommer att ha 2,04 procentenheters högre utdelningstillväxt jämfört med aktiemarknaden i stort (no freaking way).

Dessutom, bra nyheter: en fond i stil med Avanza global innehåller en betydande andel sjukvårds- och läkemedelsrelaterade aktier...

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

Gå till fullversion