Författare Ämne: Arbete som dygd och tvång, social press...  (läst 108 gånger)

Mumrik

  • Fullständig medlem
  • ***
  • Antal inlägg: 109
  • Mot FI 2025.
    • Visa profil
Arbete som dygd och tvång, social press...
« skrivet: 6 februari 2019 kl. 16:45:29 »
Kom in på detta i en välkomsttråd. Klipper min kommentar här:

”Ja, det hektiska lönearbetesfixeringen, uppmuntran till skam och skuldkänslor vid lägre takt, idealiserandet, ”dygdifierandet” av stress... Samt detta nu att vi ”ska” jobba längre. Som läkare (och för den delen privatperson) så är jag övertygad om att jag skulle ha betydligt mindre att göra om folk inte stressade sig sjuka. Det blir en ond cirkel, för då jobbar ju jag också mer för att hinna och till slut blir vi alla gamla och sjuka. Men då bra för staten som inte behöver betala ut så mycket i pension till folk som istället stressat ihjäl sig. Jag är inte förtjust i den där karusellen.”

Jag och vänner i flera olika branscher upplever samma sak. Folk som ironiskt (70-talister är överrepresenterade här...  ::)) skrockar och utbrister att ”nu är jag på väg in i väggen höhö”. Eller skämtar om sina 60-70-80 timmars arbetsveckor. Eller hur de bryter mot ATL (praktiskt taget en folksport bland läkare). Eller att de kommer ”få” gå i pension först vid 75. För mig känns det som en kompakt vägg av uppgivenhet inför en situation som egentligen är fullt hanterbar. För att inte tala om hur forskning visar att den som jobbar längst och hårdast inte alltid gör det bästa jobbet.

Men visst, det är ett osympatiskt sätt att hantera sin stress. Jag tycker det är osmakligt och vill helst inte delta i snacket som uppstår i situationer som ovan. Men visst känner jag stress och ibland också skuldkänslor om jag sjukskriver mig (vid sjukdom...). Eller planerar FIRE. Så borde det inte vara.

Ett problem i mina olika jobb är att det inte finns någon annan som tar över mina uppgifter när jag går hem för dagen. Det ställer till det om jag blir sjuk eller drar ned på arbetstiden. Samtidigt så tänker jag ibland på vad som skulle hända om jag blev överkörd av en buss och dog. Visst skulle mina uppgifter till sist hamna hos någon annan. Då blir nästa tanke förstås den att det är bättre att jag går hem i tid idag och orkar fortsätta jobba flera år till, än att jag blir utbränd och inte kan jobba alls. Eller är så stressad att jag inte ser mig om på vägen hem och blir överkörd av den där bussen.

Vad vill jag diskutera? Kanske mest detta med stress i dagens arbetssituation, för det verkar inte vara bara jag eller mina kollegor det gäller. Samt att det verkar vara en grej på många arbetsplatser att man skämtar och ironiserar över en livsstilsfälla som är i allra högsta grad möjlig att undvika. Samt att man ibland behöver tänka på sig själv framför sin arbetsplats.

Känner ni igen er? Är detta en anledning till att ni vill sluta jobba/bli ekonomiskt oberoende?

mrFIRE

  • Global moderator
  • Seniormedlem
  • *****
  • Antal inlägg: 263
    • Visa profil
SV: Arbete som dygd och tvång, social press...
« Svar #1 skrivet: 8 februari 2019 kl. 13:19:03 »
Har själv vart den som skrockat och sagt att jag kommer löneslava tills jag dör enda tills jag upptäckte att det finns alternativ. FIRE-världen har fått mig att inse saker jag aldrig trott skulle vara möjliga och dessutom visat mig hur jag ska göra.

Slutsats är att det handlar om okunskap. De flesta känner inte till alternativen utan tuffar på i ekorrhjulet. De allra flesta är dessutom fruktansvärt dåliga på ekonomi och vet inte vad de ska göra av sina pengar utan konsumerar istället. Och det är inte konstigt med tanke på att alla i omgivningen säger till dem att det är det de skall göra. Media säger det, grannarna säger det och politikerna säger det. Sociala medier har dessutom gjort allt ännu värre.

Till följd av det så uppstår galghumorn som ett sätt att hantera situationen och överleva. Det är också ett sätt att slippa ta eget ansvar och skylla sin situation på yttre omständigheter som man inte kan påverka. Infantiliserade samhället som suger på statens tutte som Alexander Bard brukar prata om  :)


Ekonomitankar

  • Fullständig medlem
  • ***
  • Antal inlägg: 107
    • Visa profil
SV: Arbete som dygd och tvång, social press...
« Svar #2 skrivet: 11 april 2019 kl. 13:06:34 »
"Det är ju ingen ide att leva snålt nu, man vet ju inte hur gammal man blir"
Sagt som en ursäkt till allt som shoppas och alla resor som görs och som förklaring till att man ska byta bil varje år.

Det enda som är säkert, är att utan pengar på kontot när pensionen kommer, så blir det rejält mycket mindre pengar att leva av varje månad. Tror ibland att folk bara tycker det är bra att skylla på något, att det liksom gör det helt logiskt att bränna vartenda öre varje månad. Blir provocerad.