Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Solnamannen

Sidor: 1 [2] 3
16
Filosofi & Personlig utveckling / SV: Ikigai
« skrivet: 31 mars 2019 kl. 15:15:39 »
Hur kommer man runt det?
Det hela är ju i teorin väldigt enkelt; om vi ska ha någon kaka kvar imorgon så kan vi inte äta upp all kaka så fort vi får den. Jag tror att man bör börja i att fråga sig varför man tycker sig behöva äta upp alla kaka direkt när man får den. Detta är inte minst intressant eftersom de flesta människor idag får (och äter) mycket mer kaka än de gjorde för 5-20 år sedan (sk livsstilsinflation).

Hur kommer det sig att de flesta människor kategoriskt övertygar sig själva om att för att upprätthålla sitt människovärde så behöver vi belöna/unna oss med gratifikationer (kaka) motsvarande ett monetärt värde om exakt vad vi tjänar - eller mer (låna).

Det tycks mig som att många människor faktiskt kämpar med sitt egna, upplevda människovärde. Omdömeslös och överdriven konsumtion i detta läge är lite som att en person som mår dåligt över att vara överviktig går lös för 500 kr på ett konditori (apropå kaka). Kortsiktigt ger det en liten (fysisk och mental) sockerkick. Lite som en hund blir glad över att få en hundgodis. I längden blir personen bara ännu fetare, och mår ännu sämre. Och det som är värst för oss är kanske inte att vi konsumerar för mycket, är skuldsatta, "feta" etc - utan att vi själva genom att upprätthålla de här destruktiva processerna ständigt påminner oss själva att vi inte är värda mer/bättre. Apropå vårt upplevda människovärde.

Tro mig, du kan "shara" och se tusentals okända människor "lajka" varenda pryl du äger och varje aktivitet du ägnar dig åt tills fan tar dig... Det kommer inte ge dig nämnvärd tillfredsställelse så länge du inte respekterar och älskar dig själv.


Investeringar: att inte se havet för allt vatten
Sedan ska tilläggas att ett stort skäl att folk inte "investerar" är för att man föreställer sig att ex cash (SEK) på konto eller den egna bostaden är en trygg, stabil ö - och allt annat framstår i relation till det som ett vildsint, rörligt och läskigt hav. Sanningen är dock att när det gäller ackumulerade ekonomiska resurser så finns inga trygga öar. Det är bara ett enda stort hav. Allt flyter. Allt rör sig. Titta på värdet på ditt sparkonto och din bostad senaste 2-3 åren, sett i USD och EUR så kommer du förstå vad jag menar. Min uppfattning är att människor rent typiskt underskattar risken att göra vad de upplever att vara låg risk (ex cash på sparkonto), och överskattar risken i att göra vad de upplever vara riskfyllt (ex investera i global aktieindexfond).

I den mån pengar/ekonomiska resurser kan köpa oss glädje och trygghet, behöver vi vara på det klara över att det är relativt din omgivning. Du som läser det här skulle bli långt mindre glad av att jag gav dig en miljon USD - om jag samtidigt gav alla andra människor i hela världen lika mycket pengar. Det intressanta med den observationen är att motsatsen då logiskt borde vara lika sant. Det vill säga; om du förlorar en stor del av dina ekonomiska resurser på kort tid borde det kunna lindras av att "alla andra" gör detsamma. När vi ser värdet av vår globala aktieindexfond backa med 30 % på ett år så förlorar vi i praktiken långt mindre än vi tror att vi gör - helt enkelt för att "alla andra" också förlorar mycket.

17
Investera / SV: Investera i hyresfastigheter ?
« skrivet: 31 mars 2019 kl. 14:28:17 »
Jag har pluggat fastighetsekonomi och varit kundansvarig inom bygg & fastighet i bank (även noterade kunder), värderat fastigheter, byggt egna värderingsmodeller etc. har rätt hyfsad koll.

Ska jag säga en sak om kommersiella fastigheter som investeringsobjekt 2019 så är det att påminna om att priset på långa obligationer och fastigheter korrelerar med räntan; alltså tillgångspriset stiger när räntan sjunker och vice versa. Hur det påverkat fastigheter kan illustreras med en kursgraf på någon av de lite större, förvaltande fastighetsbolagen från någon gång i början av 2000-talet fram till idag. Det här borde i en normal värld vara tillgångar som reellt avkastar någonstans mellan riskfri ränta och OMXS30. I själva verket slår många av de här bolagens kursutveckling + utdelning OMXS30 senaste 15 åren - vilket är exceptionellt.

Det är relativt många som under dessa 15 år byggt enorma pappersförmögenheter genom att ständigt låna upp mer pengar i takt med att tillgångspriserna ökar, och lägga in mer pengar i marknaden. Det finns två alternativa förklaringar till deras extrems snabba förmögenhetsuppbyggnad; antingen förutsåg de för 10 år sedan minusräntan (...) eller så är det en kombination av ren tur och hög belåning.

För mig är det väldigt uppenbart att den sistnämnda förklaringen är korrekt. Faktum är att min uppfattning är att det praktiskt taget vid varje givna ögonblick, på varje marknad och i varje bransch/marknadssegment finns ett gäng spelare som är villiga att gå in snabbt och aggressivt med extremt hög risk. En typisk sådan här person har väldigt hög svansföring och kommer att tolka varje framgång (snabb ökning av deras tillgångar) som ett kvitto på deras personliga förträfflighet - vilket i sin tur ger dem självförtroende att fortsätta vågspelet. I praktiken satsar de allt de har + belåning på rött i roulette. Det tycks alltid finns en "marknad" för irrationell spekulation, oavsett om det man spekulerar kring är IT-bolag, BRIC, bubbelvärderade fastigheter, olja, olönsamma bioteknikbolag, solkraft, bitcoin, fingerprint cards eller cannabisaktier. Vad vi vet är att de här spelarna aldrig berättar, syns eller hörs om deras vågspel går åt helvete, vilket det gör för typ 99 av 100.

När tidvattnet drar sig tillbaka (normaliserad penningpolitik alt kris/krasch) ser vi vilka som badat utan badkläder. Då står jag där i strandbrynet och kan köpa nakenbadarnas fastigheter billigt i utbyte mot badkläder. Men inte dessförinnan. Det är en hållning jag haft sedan jag 2014-2015 (lite för tidigt) sålde mina aktier i Lundbergföretagen - och det är en hållning jag kommer ha tills vi ertappar nakenbadare. Det man behöver förstå är att det inte är någon brådska. Man behöver inte ha fastigheter i sin portfölj vare sig två, fem eller tio år. Det finns annat att investera i.

Jag skulle aldrig ge mig på och köpa en egen fastighet som investering. Inte för att jag saknar kompetens - utan för att det är riskfyllt att äga en enda (eller tre) enskilda fastigheter, av lite samma skäl som att det är vansinne att ha 100 % av sin portfölj i 1-3 st småbolagsaktier. Det är också en hel del ansvar och arbete. När jag kommer att börja köpa fastigheter kommer jag göra som jag gjorde med min småbolagsportfölj; jag kommer via en separat ISK investera i 6-10 st noterade fastighetsbolag, och betrakta det hela ungefär som en passiv investerings i en fond. Fast med väldigt låga avgifter.

Som jag skrivit tidigare är fastigheter en intressant investering som kan matcha behoven för en typisk "pensionsportfölj". Inte minst när man väl är nära pension - eller redan pensionerat sig. Hyreskontrakten är i allmänhet skrivna på >5 år och hyran är KPI-indexerad. Traditionella, förvaltande fastighetsbolag brukar lämna en betydande del av det årliga överskottet i utdelning varje år (enkelt, passivt kassaflöde). Men det hela bygger i någon mån på att man köper för rätt pris. Risken för en bred portfölj av förvaltande fastighetsbolag ligger någonstans mellan riskfri ränta och ett rimligt avkastningskrav på OMXS30; avkastningen bör givetvis också ligga där någonstans. Tänk på att i en normal högkonjunktur så pressas hyrorna upp och vakanserna ner i fastigheter. När "vanliga" sämre tider kommer så ökar vakanserna och hyrorna sjunker. Redan det här kan göra fastigheter lite mer svängiga än många väntar sig, typ 1-3 år av 20. Lägg till det att låga räntor och god tillgång på lån ökat skuldsättningen/hävstången, och att låga räntor därtill pressat ned avkastningskravet kanske så mycket som 1-2 procentenheter för mycket (vilket då ska justeras vid nästa återställare). Samtliga parametrar sammantaget gör att jag väntar mig att det finns 50-70 % nedsida i en portfölj med 5-10 st av de större, förvaltande fastighetsbolagen någon gång de närmaste åren. I det perspektivet tycker jag att MSCI Global index eller många av mina småbolagsaktier framstår som attraktivt värderade och tryggare.

18
Investera / SV: Hur jag investerar
« skrivet: 19 mars 2019 kl. 07:05:01 »
Hej Smålänning

Jag tror att forumägaren Daniel glömde forumet, och dess "elräkning".

Jag minskade sommaren 2017 min risk rejält, bland annat genom att minska aktier. Jag har ännu relativt försiktigt med aktier.

USD och EUR via valutakonton.

19
Filosofi & Personlig utveckling / SV: Ikigai
« skrivet: 18 mars 2019 kl. 13:58:29 »
Märker dock att det finns många i ens närhet som går i samma tankar men som tyvärr inte orkat göra jobbet än och undersöka möjligheterna

"Alla vill till himmelen men få vill ju dö, man vill kamma in vinning men sår inga frön. Man vill ha sin bit av kakan - man vill äta den med, folk vill ta tillbaka men vägrar att ge" -Tumbuktu

20
Do it yourself / SV: Vad är egentligen värt att odla själv?
« skrivet: 18 mars 2019 kl. 13:51:52 »
Jag har odlat tomater, chili, basilika, timjan etc på balkongen med relativt god (biologisk) framgång. Emellanåt är det givetvis rätt charmigt att ha lite grönska på balkongen, pyssla och vattna lite... Men jag har ändå landat ut i att hålla detta till ett minimum då det under högsommaren i princip behöver vattnas varje dag om det är soligt ute, och det blir ju bara ännu en sak på "att-göra-listan" att behöva ta hänsyn till... Att låta det begränsa mitt umgänge eller resande framstår än mer galet när jag konstaterar att alternativkostnaden för att köpa motsvarande den skörd jag fått på ICA är typ 100 kr.

Jag har ett par kaktusar i söderläge...  ;D

21
Do it yourself / SV: Vad är egentligen värt att odla själv?
« skrivet: 17 mars 2019 kl. 18:37:19 »
Vad är det egentligen värt att odla själv?
Läste precis om Cannabisaktier, så min spontana tanke när jag läste den här trådens namn var faktiskt: "det beror kanske lite på vad du odlar?"

 ;D ;D ;D ;D

22
Bikt/Wall of Shame ! / SV: Måste förlåta mig själv!
« skrivet: 17 mars 2019 kl. 12:52:33 »
Jag gjorde en uträkning vad mitt bilägande kostat mig de 19 år jag har ägt bilar. 13 bilar och 1,74 miljoner. 7600 kr i månaden...

Det här låter som någon som för en gångs skull faktiskt har räknat ut exakt vad det kostar att ha bil, alla kostnader inkluderade. Jag vet inte hur många som ifrågasatt att jag när jag räknar ut vad bilen kostar per mil räknat in kostnaden för min p-plats. Man ser hur det snurrar till i huvudet på dem när man då replikerar: "fast om jag inte hade haft bilen så tror jag inte att jag hade hyrt parkeringsplatsen, eller vad tror du?".  ;D

Det enda vi kan göra är att bättra oss nu och framåt. Finns ingen anledning att älta historien, gör upp med den och gå vidare.

Frågan vi kanske ska ställa oss är; om vi kör <5000 km per år, vad kostar det per kilometer om vi äger en egen bil..? Försäkring, skatt, p-plats, värdeminskning, kapitalkostnad... Nästa steg är väl att skippa bil helt? Hyr, låna - del med andra i någon form av pool..!

23
Övrigt & Off topic / SV: Camp FI 2019 - 6 juni i Stockholm
« skrivet: 17 mars 2019 kl. 12:41:32 »
Det var värst var alla här är introverta !  :) Själv tror jag att jag befinner mig nånstans i mitten. Hämtar energi i att vara själv, avskyr att stå i centrum men gillar samtidigt det sociala och i synnerhet att bjuda hem folk och ordna tillställningar

Stämmer på mig, dock tycker jag att jag eller andra "står i centrum" förutsatt att det finns skäl till det. Då ska påpekas att av alla saker - stora som små - som alla människor gör varje dag är det exceptionellt få som faktiskt är något att höja på ögonbrynen åt. Det mesta människor gör är ganska typiskt, inte märkvärdigt alls, vardagsrutin etc. Att vår samtid kännetecknas av en kollektiv panik att försöka upphöja våra liv till något ständigt exceptionellt och märkvärdigt - och få bekräftelse för denna skeva verklighetsbild av andra - är inget annat än en psykologisk pestsmitta. Människor som lyfts och "sätts i centrum" idag är oftast ett resultat av en slumpmässig, kaotisk och totalt irrationell process i sociala medier. Processer som drivs av likes som socialt är lika snabba och tomma som kolhydraterna i socker. Vi lever i en tid av svält, omgivna av bakelser. En tid av ensamhet i ett rum fullt av människor. En tid där uppmärksamhet och att stå i centrum oftast helt saknar innehåll eller betydelse. En tid där många är och blir kända - men få till inga är erkända.

Att ära den som äras bör har förtjänster som i mitt tycke går förlorade om man varje dag skålar i bubbel åt den ena trivialiteten tramsigare än den andra. Är det inte fumliga kattungar är det harmlöst gulliga snorungar som står med demonstrationsplakat. Tomheten triumferar.

24
Filosofi & Personlig utveckling / SV: Ikigai
« skrivet: 17 mars 2019 kl. 10:12:30 »
Här tror jag du har fel och av den enkla anledning att FIRE än så länge är alldeles för smalt och nischat. De som hittar hit och intresserar sig för detta har troligtvis alltid känt att något är fel och livet borde kunna vara annorlunda.
Nu skrev jag inte att jag tror att det är så, jag skrev att jag tror att det finns en risk att det är så för en del individer. Precis som jag skriver ovan så tror jag att allt handlar om "anfallsvinkel". Jag tror i själva verket att om du tar sikte på och uppnår "ikigai", känner harmoni, balans och glädje och oftast lyckas vara i stunden... Så är en slags bieffekt av det en låg konsumtionskvot (förutsatt att man har en OK inkomst). Skillnaden kan tyckas vara subtil, men det jag beskriver är inte en jägare som är på jakt efter en sparkvot; utan en harmonisk, nöjd och glad människa i balans som är i nuet.

Den dagen FIRE blir folkrörelse och mainstream så ja, då blir det troligtvis ytterligare än "grej" på listan som gemene man vill och förväntas uppnå
Du har långt högre tilltro till dina medmänniskors förmåga att utmana "instant gratification" än undertecknad, det är tydligt det. Men visst, om en större del av befolkningen gav sig ut på jakt efter "FIRE" enkom med det mentala siktet inställt på hur bra livet kommer vara när man nått målet - så skulle det bara vara ännu ett av dessa bytesdjur som folk jagar och känner sig misslyckade när de inte lyckas fånga - eller tomma när de lyckas fånga det och inser hur mycket energi och tid de lagt för att uppnå det. Det fortsätter bara att bidra till trängsel på psykakuten och hög konsumtion av lyckopiller.

Jag skänker lite pengar till välgörande ändamål ungefär en gång i månaden. Ingen förmögenhet, men lite mer än växelpengar. Jag kan medge att det för mig mest av allt (men inte bara) är ett psykologiskt spel med mig själv. Jag använder detta som en metod att ständigt påminna den simpla lilla jägaren/samlaren där inne att han har mer än han behöver. Och träna honom att känna tacksamhet inför detta faktum.

25
Investera / SV: Hur jag investerar
« skrivet: 13 mars 2019 kl. 11:47:35 »
"Megatrend talar för läkemedelsfonder"

Ovan artikel är ett urmärkt exempel på finansbranschens "hattefnatterier". Nu ska vi bli ängsliga över att vi missar något tåg som står i begrepp att lämna perrongen om vi inte investerar i läkemedel via fonder som kostar över 2 % av kapitalet per år.

Många talar om att ränteläget 2010-2019 gjort aktier så dyra (se ex Shiller PE10) att vi på några decenniers sikt ska räkna med lägre reell avkastning i breda aktieportföljer än decennierna dessförinnan. 4-5 % reellt snarare än 5-6 %. Dessa resonemang har i mitt tycke rätt mycket på fötterna. Finns det någon anledning att tro att just läkemedel under 10, 20 eller 30 år kommer att uppvisa en högre tillväxt, lönsamhets- och utdelnignstillväxt än marknaden i övrigt? Högst tveksamt. Att investera i en fond som tar 2,14 % i avgift istället för ex Avanza globals 0,1 % är bara rationellt om man tror att man själv eller möjligen förvaltaren kortsiktigt kan tajma marknaden, när läkemedelsaktier stiger/sjunker i värde i annan takt är den globala aktiemarknaden (fat chans) alternativt att man på allvar tror att läkemedelsaktier kommande decennier kommer att ha 2,04 procentenheters högre utdelningstillväxt jämfört med aktiemarknaden i stort (no freaking way).

Dessutom, bra nyheter: en fond i stil med Avanza global innehåller en betydande andel sjukvårds- och läkemedelsrelaterade aktier...

26
Investera / SV: Hur jag investerar
« skrivet: 13 mars 2019 kl. 08:53:13 »
Förr köpte jag allt som var häftigt men också dyrt. Tex fräcka utländska fonder på 2-3% kostnad och förhoppningsaktier.
Det jag kallar för "glittrande, exotisk skit".  ;D


Men ju mer jag läser på desto mer har jag förstått varför mina investeringar totalt sett inte varit så lysande genom alla år. Ju mer risk desto mer förlust har det generellt blivit. Jag tror också på billiga indexfonder och stabila bolag/branscher på lång sikt. Visst kan man göra superklipp på 100% avkastning på 1 aktie på 1 år men jag prickar sällan endast dom tyvärr, vilket jag tror gäller dom flesta som investerar på hobbynivå.
Härliga insikter! Det beteende du generöst delar med dig av (jag har också varit där, men det var på andra sidan millenieskiftet) upplever jag är väldigt vanligt. Det finns nog flera skäl till det. Dels kan det nog upplevas som spännande; vilket många sätter i samband med "bra". Sanningen är den att de bästa investeringarna är ungefär lika spännande som att sitta och titta på färg som torkar eller naglar som växer. En annan observation jag gjort är att många "in this day and age" av sociala medier och jakten på bekräftelse av främlingar utan att man gjort något relevant (...) är att många FAKTISKT inte eftersträvar bra riskjusterad avkastning - utan snarare en "conversation piece" vid sociala evenemang. Att kunna berätta att man faktiskt gjorde +543 % på Fingerprint cards eller tripplade pengarna på en vecka i Bitcoin är liksom långt roligare än att säga "jodå, jag har en sammansättning monumentalt billiga aktieindexfonder som minsann avslutade veckan upp 2,84 %". Detta alltså även om indexinvesteraren i princip alltid slår de som lekte/leker med FPC/bitcoin. Hemligheten ligger i att fråga FPC och bitcoinfantasterna hur mycket de investerat i annat än just FPC och bitcoin senaste 10 åren, och hur detta har gått. Då brukar de i allmänhet snabbt vilja byta samtalsämne.


Dessutom går branschen allt mer åt att trycka in folks kapital i indexprodukter vilket resulterar i att aktierna i dom bolagen som är med i indexet kommer automatiskt gå bättre framöver.
Det tror jag är allt för förenklat. För det första så tryckte branschen in folk i indexprodukter även på 1960-talet, men då kallades de för "allemansfonder" och kostade 1,5 %. För det andra är ju finansiella investeringar för kreti och pleti rent typiskt en cykel där man ackumulerar mellan 20 och 65 års ålder och lever upp pengarna i pension efter 65. Förenklat så säljer (eller lämnar i arv) pensionärer löpande värdepapper till yrkesverksamma.

En fråga jag emellanåt ställer mig är behovet av finansiella investeringar för att finansiera pensionärslivet om pensionärslivet av olika skäl blir längre och längre (mest pga ökad livslängd). Det är ju inte säkert att "utbudet" av investeringstillfällen vare sig på kort eller medellång sikt perfekt korrelerar med den utvecklingen. Det kan skulle kunna skapa obalanser i prissättningen av finansiella investeringar.


Index är skittråkigt och det är inte säkert man får bra bolag ens
Jag skulle säga tvärtom, du får närmast garanterat alla bra bolag. Problemet är väl att när du köper "allt" så får du även de dåliga...

27
Investera / SV: Hur jag investerar
« skrivet: 12 mars 2019 kl. 12:00:38 »
Sedan ska kanske tilläggas att jag sedan sommaren 2017 dragit ner löpande sparande i aktier. I premiepension och tjänstepension är det en del räntebärande (sek, usd, eur), och utanför betyder mindre till ovan nämnda investeringar att det blir mer cash på konton, en del i usd och eur.

Utan lån (annat än studielån) och en tillvaro med få till inga "financiel obligations" eller risker för "stora oväntade utgifter" (villa, landställe, bil, båt etc), och en förhållandevis låg konsumtionskvot (sparkvot inverterad) har jag faktiskt en rätt häpnadsväckande kapacitet att ta och bära risk långsiktigt. Jag har för avsikt att använda mig av den möjligheten.

Historiskt kan man nog summera min karriär som investerare med att jag 1998-2015 (då jag för övrigt skrev på forumet "prat om pengar" kategoriskt hade 50-80 % av portföljen i Lundbergföretagen). Vid sidan av det var det lite stockpicking i aktier som Broström, Karlshamns, Salus Ansvar, Swedish Match, Fenix Outdoor mfl med ganska goda resultat. Min småbolagsportfölj var ett slags projekt som bland annat svarade på min fråga "vad ska jag göra nu när jag sålt fastighetstunga Lundbergs" under 2015. Med facit i hand kan man självklart konstatera att min oförmåga att förutse minusränta (i gott sällskap av resten av världen) gjorde att jag sålde Lundbergs ett par år för tidigt. Jag får trösta mig med att småbolagsportföljen gett 80-85 % avkastning sedan 2015.

Skulle jag köpa enskilda aktier till tema "storbolag" (vid sidan av de nuvarande indexfonderna), skulle jag troligen börja med svenska investmentbolag. Spontant skulle jag vara mest sugen på Investor, som väl skulle kunna axla 5-10 % andel av portöfljen. Detta skulle ske i ett läge där jag dramatiskt ökar mina löpande investeringar i aktier. Det sker av allt att döma i ett läge där vi sett det definitiva slutet på den svenska kreditexpansionen (som inleddes på allvar typ 2003) - men också i ett läge där Shiller PE10 kommit ner på lite mer sansade nivåer. Fram tills dess kan gott andelen cash få fortsätta att svälla.


28
Investera / Hur jag investerar
« skrivet: 12 mars 2019 kl. 08:14:54 »
Till att börja med så investerar jag inte i risk med pengar som kan komma att behövas inom 8 år. Samtidigt tror jag på forskning som visar att räntebärande värdepapper är (eller i historien har varit) högre risk än aktier på längre sikt än 15-20 år (främst för oförmågan att kompensera för oväntade inflationsutfall).

Jag är ingen fantast av onoterat, paketerade produkter, hedgefonder eller någon annan form av glittrande, exotisk skit. Jag upplever att det är att springa över ån efter vatten, och att det i allmänhet bara finns för att gagna någon annan mer än mig.

Mina investeringar (exkl cash eller "close to cash") sker eller kommer att ske i princip utifrån tre teman, av vilket bara två för närvarande är aktiva. Med investeringar menar jag att ta risk mot avkastning, varför det alltid är rationellt att förvara de noterade investeringarna på ISK/kapitalförsäkring. För att slippa akrobatkonster i excel har jag en ISK för varje tema, för att kunna följa dem individuellt.

Mina tre teman än enkelt uttryckt storbolag, småbolag - och fastigheter/kapitalintensivt. Låt oss börja med det enklaste; storbolag. Det är en ISK hos Avanza med fonderna Avanza global (>80 %) och Avanza zero (<20 %). Största möjliga diversifiering till lägsta tänkbara kostnad. Dessutom möjligt att belåna med väldigt bra villkor = kan utgöra del av cash buffert. Jag kan mycket väl tänka mig att köpa enskilda aktier inom detta tema (igen), men orkar inte just nu. Detta är bekvämt - och faktiskt ganska rationellt. Vad gäller fastigheter/kapitalintensivt så är det något som inte finns i dagsläget, då jag menar att det är en väldigt dålig (dyr) tid att investera i fastigheter/skog. På sikt tänker jag mig helt enkelt en depå med ett tiotal förvaltande fastighetsbolag, och typ SCA och Holmen. No drama, no fuss. Keep it simple. Faktum är väl att det passar mig ganska bra att inte bygga den här delen av portföljen just nu. Köper man sådant här för rätt pris utan belåning är det en ganska trygg investering, som troligen lämpar sig väl för mig att bygga upp när jag är 50-65. Jag till skillnad från de flesta här inne ser inte framför mig att jag ska sluta arbeta tidigt. Snarare är min målsättning att fortsätta ha roliga, stimulerande och intressanta jobb även efter 65.

Småbolag är mitt egenkomponerade tema, som består av tillräckligt många småbolag (marknadsvärde <20 mdr) för att i princip kunna vara jämförbar med en fond. Bolagen har gemensamt att de är lönsamma, har hög räntetäckningsgrad (motsats till fastigheter/skog) och ägare av kött och blod med insyn i verksamheten. Varje månad stoppar jag in en slant, sorterar innehaven på bäst utveckling (%) sedan start - och slår tärning på topp 6. I maj-juni använder jag utdelningen för att köpa en ny kandidat till portföljen. Tilläggsregler är att innehav som står för över 20 % av portfölen exkluderas vid månatliga köp (för att säkerställa diversifiering), och att jag bara tecknar mig i nyemissioner (får då tillföra extra pengar) om aktien hör till de åtta bäst presterande i portföljen. Tanken har varit att aldrig sälja aktier, eftersom aktier som går dåligt väldigt snabbt får en väldigt liten andel i portföljen, samtidigt man ger dem en andra chans genom att låta dem ligga kvar. Sommaren 2018 gjorde jag ett undantag och sålde en handfull "förloraraktier". Courtagekostnaden är under 0,1 % av kapitalet per år. Jag tror på temat, tycker att det utgör ett intressant, rationell och bra risktagande till rimlig kostnad.

På sikt tänker jag mig att "storbolag" är den stora komponenten, medan småbolag och fastigheter utgör två mindre komponenter av min totala portfölj.

29
Välkommen och börja här! / SV: Säg hej och presentera dig själv!
« skrivet: 12 mars 2019 kl. 07:31:22 »
Personligt mål: Att genom ett mer minimalistiskt liv uppnå ett lugnare och mer närvarande liv i både tankar och handlande.

Just nu vill jag helt enkelt bara lära mig mer och finna min plats i denna världen.
Det låter fantastiskt, och jag kan meddela att inte minst det förstnämnda är görbart. Lycka till!

Det här forumet annars... Det ekar lite?  :-\ Hallå? Någon där!?

30
Sälja dyrt och köpa billigt = sälja vinnare och köpa förlorare?

I min mening finns det två primära skäl att småsparare som placerar pengar i aktier får sämre avkastning än ett rimligt jämförelseindex. Det första skälet är transaktionskostnader/förvaltningsavgifter, alltså hög omsättningshastighet/mycket courtage eller dyra fonder. Det andra skälet är mer psykologiskt, och handlar om det irrationella beteendet att sälja vinnare och sitta kvar med förlorare.

Det är skälet att jag i min småbolagsportfölj helt enkelt använder löpande insättningar (nysparande) till att öka i vinnarna.

För att minimera omsättningshastigheten så säljer jag "aldrig" något (gjorde ett undantag i somras, en gång på fyra år). Det bygger också på min erfarenhet att jag i historien varit ganska skicklig på att vaska fram kvalitativa bolag att investera i, men alltid sålt för tidigt. Eller ja, att jag sålt över huvud taget kan med facit i hand anses korkat i de flesta fall faktiskt. Min strategi att löpande öka i vinnare är en slags hypotes om att kliva upp på en våg och surfa på den. Tillsvidare  ;D

Sidor: 1 [2] 3