Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Solnamannen

Sidor: [1] 2 3
1
Investera / SV: Solnamannens tärningsportfölj
« skrivet: 25 april 2020 kl. 12:04:55 »
Fullständigt galen utveckling på aktiemarknaden i allmänhet, och kanske i någon mån småbolagsportföljen i synnerhet. Sedan botten 23:e mars (-35,8% under 2020) är portföljen sedan dess upp 37,8%, och ligger därmed -11,5% hittills under 2020. Tilläggsköpen jag gjorde i slutet av mars och och början av april var sett i backspegeln väl tajmade.

Det betyder alltså att även om tärningsportföljen varit mer volatil är OMX, DJ USA och min egen lilla portfölj med större, stabila fastighetsbolag så klår småbolagen dem alla med utveckling hittills under 2020. Jag frågar mig om det säger mest om tärningsportföljen - eller marknadens generella förmåga (eller oförmåga) att prissätta risk. Sannolikt är det givetvis en kombination av de två, men jag lutar åt att merparten av förklaringen står i det sistnämnda. Marknadens oförmåga att prissätta risk på ett korrekt sätt.

Ja, jag sa precis att marknaden inte är effektiv. Robert Schiller är en av mina största idoler i ämnet. I am allowed and you have to deal with it.  ;D

Det där med att marknaden bevisligen inte ligger helt rätt i sin prissättning av risk borde oroa investerare idag. Sverige är en av världens mer exportorienterade ekonomier, och läser man arbetslöshetsstatistik och BNP-prognoser från våra största exportmarknader Norge, Tyskland och USA kan man inte säga annat än att ingen nu levande människa upplevt samma nattsvarta utveckling. Och det har skett på mindre än ett kvartal. Läs ovan stycke en gång till. Titta sedan på börsutvecklingen hittills under 2020.

Jag köper inte fastigheter på de här värderingarna, men inte heller "storbolag". Det vore vansinne. Däremot flyttar jag pengar jag har hos små nischbanker (som erbjuder räntor) till tryggare banker för att jag inte bill bli inlåst i konkursbon i väntan på den statliga insättningsgarantin. Och vad gäller cash känner jag mig tryggare med euro och dollar än svenska kronor. Jag hade gärna investerat lite i guld idag, problemet är att köper jag "värdepappersguld" behöver jag leva med motpartsrisken (emittenterna), och det vill jag inte (appråpå nichbanker) i rådande läge. Oavsett vad excelriddare och modeller säger om de formella riskerna (sådana lutar sig alltid på uttryck som "allt annat lika") är de faktiska riskerna i det globala banksystemet extremt upptrissade. Jag skulle i dagsläget likna det vid ett minfält; och frågan är inte om - utan när - någon trampar på en mina.

Västvärlden har alltsedan Thatcherismen under 1970-talet i allt väsentligt ägnat oss åt att försöka strömlinjeforma, trimma, gasa, höja oktanhalten i bränslet, höja varvtalet och minska vikten (så till den milda grad att vi monterat bort säkerhetsbälten och airbag). Ekonomiskt har vi kört lite som Facebook, som enbart erbjuder "tumme upp", men ingen "tumme ner". Ett fordon med flera gaspedaler - men ingen broms. Allt som underbygger högkonjunktur och "fullt ös" har okritiskt hyllats som bra, och allt som utmanar den höga farten har vi lärt oss är dåligt och ska alltid till varje pris undvikas. Högre och högre fart, högre och högre höjd.

Varje kris som uppstått på vägen - som gett oss möjligheter att sänka hastigheten, höjden och risken - har vi istället tråcklat oss igenom enbart genom att kissa i byxan för att få lite tillfällig värme. I förhoppningen om att kunna fortsätta "som vanligt".

Solnamannens kommentar: "it´s not the fart that kills, it´s the smäll"

Isaac Newton hade snarare sagt; "Actioni contrariam semper et æqualem esse reactionem" (to every action there is always an equal and opposite reaction)

Citat från: Newtons tredje lag
Två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter. Om föremålet A utsätter föremålet B för en viss kraft kommer B utsätta A för samma kraft men riktad åt motsatt håll. I ett slutet system kommer interna krafter tas ut av dess reaktionskraft så att summan av alla interna krafter blir noll, det vill säga för att ett slutet system ska accelerera måste det interagera med ett externt objekt

Newsflash världen; riksbankerna står inte utanför det slutna systemet. De är bara ännu en aktör i det.



2
Bikt/Wall of Shame ! / SV: Måste förlåta mig själv!
« skrivet: 13 april 2020 kl. 13:22:12 »
Till ovan inlägg våren 2019 ska tilläggas att jag sommaren 2019 återlämnade min tjänstebil utan att beställa/hämta ut en ny. Sedan dess cyklar jag till jobbet (japp, hela vintern). Öser regnet ner tar jag bussen (har hänt 5-8 gånger senaste 9 månaderna). Förutom att cykla åker jag kollektivt för <400 kr per månad, Über för <300 kr per månad och använder också en del poolbil lite (privat och i tjänsten). Besparingen ligger på >3500 kr per månad. Mindre huvudbry, flexibelt, bättre för hälsan och miljön.

3
Investera / SV: Solnamannens tärningsportfölj
« skrivet: 13 april 2020 kl. 13:06:39 »
Årets utveckling
Under 2020 steg portföljen fram till 17:e februari 9,8%, för att sedan som allt annat i världen rasa skarpt, som lägst ner till -35,8% den 23:e mars (tre veckor sedan). Här nere slängde jag ad hoc in ett antal nya innehav i portföljen. Det handlar om små summor, poängen var att få med dessa nya aktier "i rullorna". Aktierna var Avanza, Softronic, Drillcon, Raysearch Laboratories, Pricer, Fortnox, Cloetta och Skistar. Antalet innehav är därmed uppe i 24 st. Dessa innehav står tillsammans för <4% av portföljen. Köpen finansierades med "nya pengar", och har inte påverkat de stående månatliga köpen med tärning. Köpen skedde från andra veckan i mars fram till första veckan i april.

Sedan botten 23:e mars har portföljen rusat så smått och ligger i skrivande stund -19,5% och alltså ca 4 procentenheter efter OMXS30. I januari levde jag i uppfattningen att jag satt med en portfölj  där alla utom ett innehav lämnade utdelning. Idag är utdelningen för 2020 slopad eller skjuten på framtiden för 11 st av 24 st innehav. Genomsnittlig direktavkastning har kursnedgången till trots mer än halverats och ligger i skrivande stund på 1,1%.

Modellen är tänkt att "fungera" i alla marknadslägen, och om något är det just i sådana här marknadsklimat man ska köpa den här typen av bolag. Man ska inte glömma att anledningen att jag på goda grunder väntar mig högre avkastning i den här portföljen/investeringstemat över tid är just för att jag står ut med svängningar, tillfälligt slopad utdelning etc. Samtidigt som mycket rasar dramatiskt mycket och volatiliteten är hög så fortsätter modellen (i min mening/utifrån min hypotes) löpande att peka ut var fortsatta löpande investeringar kommer att ge mig bra avkastning över tid. Jag har höjt min månatliga insättning till depån med 1/3 från och med mars.

4
Investera / SV: Solnamannens tärningsportfölj
« skrivet: 13 april 2020 kl. 12:45:22 »
Uppdatering, 4 månader senare (det här forumet är rätt dött?)

Januari månads köp: VBG Group
Februari månads köp: Precio Fishbone
Mars månads köp: Stille

5
Investera / SV: Corona-krascehn
« skrivet: 13 april 2020 kl. 11:35:59 »
Den svarta svanen är i allmänhet inte bränslet - utan gnistan som tänder bränslet. Den sista droppen som får bägaren att rinna över. De är fröet, men det som avgör dess effekt är jordmånen vi stoppar det i.

Bränslet, bägarens innehåll och jordmånen - vad är då det? Allas våra gamla synder skulle jag säga. Skulder, dåliga kontrakt, skrala marginaler, dålig beredskap/riskkontroll och för högt risktagande.

Det är när ridvattnet drar sig tillbaka som man ser vem som badade utan badkläder, och jävlar i min låda vad stora delar av världen ägnat 2008-2019 åt att nakenbada. Det skrämmande är hur stark den sociala pressen varit, tryggheten i att följa strömmen och göra som alla andra... För det har fått effekten att väldigt många människor/företag kommit att bada nakna utan att vara medvetna om att de gjort det. Tills nu.

Vad jag varnade vagt för redan i finanskrisen 2007-2009 är att det svenska samhället redan då var inne i en tydlig kreditexpansion som drev konsumtion och med det ekonomin/sysselsättning/löneutveckling. Sedan dess har det som bekant spårat ur fullständigt. Inte minst från 2013 och framåt har jag löpande beskrivit och varnat för bränslet, den alltmer fulla bägaren - och jordmånen. Och flaggat för att det inte är en fråga om gnistan/droppen/fröet kommer - utan när. Alla stora kreditexpansioner i världen sedan flera hundra år har alltid (utan undantag) slutat i kris/krasch. Ingen kan komma och säga att den dåliga jordmånen med extremt uppskruvad belåning av i stort sett allt i flera lager, små marginaler, dålig beredskap/riskkontroll etc kommer som någon överraskning - även om kinasjukan (gnistan) gjorde det.

"It´s not what we don´t know that gets us in trouble, it´s what we know for shure that just ain´t so" - Mark Twain

Inte minst alla jäkla räddningspaket med tryckta pengar är det svårt att till 100% säga att det är nu denna kreditexpansion rasar samman, men det är väldigt mycket som talar för det - och jag agerar nu i princip som att så kommer att ske. Som jag skrivit om tidigare drog jag ner min risk ganska rejält under sommaren 2017. Det kostade mig lite hösten 2017 och 2018, däremot kostade det mig en del i rusningen på börsen 2019. Det jag haft på aktiemarknaden har kompenserat lite av detta genom att ge bättre avkastning än index (min småbolagsportfölj låg innan nedgången 2020 på en genomsnittlig årlig avkastning om 21-22% sedan start 2015, nu är den nere kring 13-14%). Mycket av den förlorade avkastningen 2019 har jag dock tagit igen under vinter/vår 2020. Med tjänstepensioner ca 50/50 aktier/räntor där delar av det räntebärande varit investerade i euro och USD har motståndskraften varit väldigt bra nu. Men som sagt, jag springer inte benen av mig att köpa riskfyllda tillgångar. Jag fortsätter att varje månad öka lite i småbolagstemat, och månadssparar i indexfonder via "storbolag", men summorna är ganska små i relation till mitt löpande överskott. Jag är skuldfri, lever i frivillig enkelhet med stora marginaler, har bra anställningstrygghet och bidar min tid. Men jag är väldigt redo att växla upp. Jag kan tänka mig att låna ganska aggressivt och investera om bra tillfällen ges.



6
Välkommen och börja här! / SV: Säg hej och presentera dig själv!
« skrivet: 13 april 2020 kl. 11:11:43 »
Jeppe kallar jag mig. Jag fanns tidigare på forumet pratompengar under samma alias. Ser att du Solnamannen finns här - kul!
Trevligt att återses!

7
Investera / SV: Fastighetsobligationer
« skrivet: 13 april 2020 kl. 11:10:16 »
Om man tycker att banker lånar ut paraplyer när det är sol ute och kräver tillbaka dem när det börjar regna är det inget emot marknaden för företagsobligationer för små bolag med lite oklar riskbild.

Vid sidan av pensionspengar (tjänstepension och premiepension) så investerar jag i risk (avkastningskrav över ISK-schablon) i tre teman; storbolag, småbolag och fastigheter. Jag har dem på separata konton för att bekvämt kunna följa deras utveckling utan akrobatkonster i excel (det har jag nog med på jobbet). Dessa tre teman utgör alltså inte allt mitt "sparande", men det summerar allt mitt sparande/investeringar med avkastningskrav över ISK-schablonen. Vid sidan av dessa tre teman har jag i princip en väldigt likvid cash buffert. Sparkonton, valutakonton etc. "Rainy day fund". Formellt är väl även amorteringen på studielån (det enda lån jag har) ett sparande (mot 0,13% ränta).

Temat "fastigheter" har bara funnits i mitt huvud/på skissbordet fram tills mitten av mars 2020 då jag startade depån, skrev låneavtal, stoppade in lite pengar och doppade några tår i vattnet. Jag har varit på det klara över portföljens utformning/sammansättning i flera år, men höga värderingar har avskräckt mig från att köpa fastigheter sedan 2015, då jag sålde av mitt mångåriga innehav i Lundbergföretag. Efter att det jag tittar på (moget, etablerat, förvaltande) föll 30% och det mer omogna, oppurtuna, transaktionsintensiva, högt belånade och/eller exotiskt finansierade (här har du företagsobligationer och preffar som upplåningsform) tappade 40-50% bedömde jag att det var dags att börja ha ögonen öppna.

Nu ska sägas att mitt avkastningskrav (på >15 års sikt) på "fastigheter" är typ 4% + inflation per år, "storbolag" ligger snarare på 5,5-6,0% + inflation och "småbolag" >7% + inflation per år. Så varför skulle jag vilka investera i fastigheter? Jag har läst fastighetsekonomi och jobbar med fastigheter och bygg i bank. Jag har i den rollen värderat fastigheter, och till och med byggt värderingsmodeller. Jag har rätt OK koll på fastigheter. Reala tillgångar som fastighetsbolag med inte sällan långa, KPI-indexerade hyreskontrakt erbjuder - förutsatt att man köper till rätt pris/värdering - en trevlig komponent i en större portfölj. Den ska bete sig lite mer sävligt, hålla emot lite när det blåser snålt. Som jag i flera år förutsett så blev så inte fallet när den stora, oväntade svarta svanen kinasjukan slog till våren 2020. Fastigheter (och företagsobligationer) har 2014-2019 varit epicentrum av det jag kallat "minusräntesjukan"; en prisbubbla skapad av att pengar som hör hemma i "riskfri ränta" letat sig upp på riskskalan i jakten på "yield". Denna trend har pressat upp värderingarna av fastigheter, skog, företagsobligationer till hög höjd under dessa år. Jag har hållit mig ifrån det (liksom banker).

Vad ska "fastigheter" fylla för funktion i min portfölj, och när köper jag?
Mitt perspektiv som investerare grundar sig i avkastningskrav, vilket i sig består av komponenterna 1) kompensation för inflation 2) kompensation för riskfri realränta jag kan få på marknaden 3) riskpremie; som kompenserar mig om jag investerar i något med risk. Det finns mycket spännande nyckeltal, men i slutändan är en enda sak intressant för mig; avkastning rensat för inflation. En diversifierad fastighetsportfölj kan - givet att man köper till rimliga värderingar - ge en över tid ganska trygg reell avkastning. En slags riskmässig mellanmjölk. Av detta skäl har jag satt som enkel regel för mig själv att innan 55 års ålder så köper jag bara det här temat när det är kris/krasch och priserna av allt att döma är låga. Det vill säga, upp till 55 års ålder så investerar jag i "Storbolag" och "Småbolag" så länge det inte är kris/krasch, för jag är övertygad om att det högre risktagandet där betalar sig bättre över tid. Från 56 års ålder fram tills det att jag pensionerar mig kan jag tänka mig att köpa fastigheter (drar då ner köp av småbolag) till låga och normala värderingar - men kommer undvika dem även där om jag upplever att värderingarna är höga. Det läskiga med att köpa dessa kapitalintensiva investeringar till höga värderingar är att de har enormt liten möjlighet att kompensera detta misstag med högre intäkter, lägre kostnader och högre utdelningstillväxt även på så mycket som 10-20 års sikt. Köper du kapitalintensiva verksamheter (fastigheter, skog etc) till för hög värderingar är risken stor att du är missnöjd med den reala avkastningen i decennier framåt. Samtidigt brukar inte (historiskt) kapitalintensiva verksamheter dras med väldigt höga värderingar under längre tider (>10 år), varför jag då hellre investerar 70-80% av pengarna i småbolag/storbolag och resterande 20-30% i cash/räntebärande för att balansera risk - och hålla mig med likvitt torrt krut i väntan på lägre tillgångspriser (som jag gjort inte minst 2017-2020). Samtidigt är "fastigheter" sannolikt de mest långsiktiga investeringar jag gör. "Småbolag" lär jag sälja av typ 1/10 per år från pension och 10 år framåt för att leva av pengarna. Därefter lär jag börja sälja av "storbolag". Även om jag från pension slutar att återinvestera utdelning från "fastigheter" och istället lever av de pengarna så ser jag inte framför mig att jag säljer av "fastigheter" under de första 15-20 åren i pension - eller alls. Sannolikt är det vad jag lämnar i arv efter mig.

Är fastigheter köpvärda 13:e april 2020?
Mitt enkla snabba svar är nej. Jag startade temat/depån, satte strukturen på plats, stoppade in en liten slant och köpte en "kostsam bevakningslista" i mitten/slutet av mars. Depån har 10 st innehav; Atrium Ljungberg, Castellum, Fabege, Holmen, Hufvudstaden, Kungsleden, SCA, Skanska, Wallenstam och Wihlborgs. Det är alltså i praktiken att jämföra med en "fastighetsfond", lite som att mitt tema "småbolag" är tänkt att påminna om en "småbolagsfond". Min tanke är att inte ha så mycket åsikt om de enskilda komponenternas utveckling, utan tänkte försöka hålla 8-12% i respektive innehav (passiv förvaltning). Möjligen tas något innehav bort och något läggs till över tid, men som sagt - passivt och enkelt är tanken. En garanterad vinstlott jag drar jämfört med att köpa en fastighetsfond och en småbolagsfond är att jag sparar in ungefär 1,2-1,3% av kapitalet varje år genom att slippa förvaltningsavgifter. Bara det gör enorm skillnad sett över decennier. Som synes för den lite mer initierade småspararen är det (i vanlig ordning med Solnamannen) inte direkt det exotiska och riskfyllda jag tagit sikte på, utan snarare tvärtom. Att de här bolagen under 2020 tappade i nivå med min småbolagsportfölj, och sedan jag köpte i mars är upp ca 10% vittnar om att något inte stått riktigt rätt till i prissättningen av risk. På nuvarande nivåer menar jag att det fortfarande är rejält högt värderat, och jag avvaktar fortsatta fall innan jag köper på mig mer. Jag kommer ompröva den strategin när jag fyller 56 år (och det är ganska långt tills dess). Tålamod är en dygd. Lita till din analys - låt dig inte dras med i marknadens kortsiktiga nycker.

Fastighetsobligationer?
Inom ramen för temat "Fastigheter" är jag inte intresserad av att investera i fastighetsobligationer (eller preferensaktier). Här vill jag explicit äga bolagsrisken och få 100% av överskottet i verksamheterna (som aktieägare stå sist i kön som fodringsägare). Jag vill inte begränsa bolags/marknadsrisken, "hedga" etc (det medför bara kostnader), utan temat syftar just till att ta marknads/bolagsrisken när jag kan köpa in mig till rätt värdering. Då kvarstår möjligheten att köpa fastighetsobligationer utanför mina tre teman, i min "rainy day fund". Här menar jag inte heller att jag skulle känna mig bekväm med ej säkerställda obligationer utgivna av mer eller mindre högt belånade fastighetsbolag. Risken är för hög och likviditeten för dålig och inte minst för lynnig. En rainy day fund behöver vara extremt likvid. Skulle jag vilja investera i fastighetslån skulle jag köpa aktier i en bank. En sådan investering skulle jag göra i temat "storbolag". En sådan investering ser jag framför mig att jag kan ha chans att göra till väldigt goda villkor när storbanker genomför nyemissioner 2021-2022.



8
Investera / SV: Solnamannens tärningsportfölj
« skrivet: 27 december 2019 kl. 20:03:11 »
Största innehav är Stille (22%), Note (16%), Precio Fishbone (9%), Nolato (9%), Novotek (7%), Sectra 7% och Probi (6%). Dessa sju innehav står tillsammans för 76% av portföljen. Övriga 12 innehav står alltså bara för 24% av portföljen. Den här typen av koncentration kring en handfull innehav är exakt vad metoden är tänkt att göra. Idealt så är det bland dessa man hittar de verkligt långsiktiga vinnarna (verkligt långsiktigt i min värld är 10, 20 eller 30 år).

Då ska tilläggas att den här "småbolagsstrategin" för min del är tänkt att utgöra maximalt typ 20% av min totala portfölj. Att jag låter en aktie i "småbolagsdepån" utgöra 22% av kapitalet betyder då alltså 20x0,22=4,4% av helheten. De sju största småbolagsinnehaven står då alltså för 20x0,76= ca 15% av helheten. Det är en risk som självklart inte ska underskattas - men heller inte överskattas givet att merparten av min portfölj i övrigt (även tjänstepension och premiepension) utgörs av globala aktieindexfonder. Näst största aktieinnehav i övrigt; Berkshire Hathaway. Därefter Investor... Jodå, jag känner till fördelarna med en god riskspridning!

9
Investera / SV: Solnamannens tärningsportfölj
« skrivet: 27 december 2019 kl. 17:34:59 »
2019 års sista tärningskast landade på ett, givet att Stille är undantagen från köp (står för över 20% av portföljen) blev månadens köp Note, som alltså formellt är nr 2 på "topp 6".

10
Investera / SV: Solnamannens tärningsportfölj
« skrivet: 17 december 2019 kl. 20:05:48 »
Oktober månads köp var Stille, november månads köp Note. Portföljen är upp nästan 38% YTD. Avkastningen sedan start (oktober 2015) är 20,9% per år i snitt. Sharpekvot 12 mån har repat sig efter ökad volatilitet 2018 och ligger nu på 2,2. Standardavvikelse 12 mån 14,6%. Genomsnittlig direktavkastning (2,4%) har sjunkit snabbt i och med att portföljens största innehav Stille (yield 1,1%) stigit ca 74% senaste tre månaderna, och nu utgör ca 22% av portföljen.

Största innehav är Stille (22%), Note (16%), Precio Fishbone (9%), Nolato (9%), Novotek (7%), Sectra 7% och Probi (6%). Dessa sju innehav står tillsammans för 76% av portföljen. Övriga 12 innehav står alltså bara för 24% av portföljen. Den här typen av koncentration kring en handfull innehav är exakt vad metoden är tänkt att göra. Idealt så är det bland dessa man hittar de verkligt långsiktiga vinnarna (verkligt långsiktigt i min värld är 10, 20 eller 30 år).

Jag har sedan länge en regel som säger att jag inte ökar löpande i innehav vars andel i portföljen överstiger 20%. Således lever Stilles andel av portföljen nu på "egna meriter" (kursutveckling exkl utdelning). Givet att jag ökar i annat löpande behöver Stille utvecklas betydligt bättre än snittet av de övriga innehaven för att "försvara" sin andel av portföljen.

Från starten löd min regel att varje år utöka portföljen med ett innehav med all mottagen utdelning från de övriga innehaven (på den tiden låg genomsnittlig direktavkastning för övrigt på 2,9-3,2%), vilket också är så jag gjorde 2016 (Precio Fishbone, kurs 14,90 kr), 2017 (Diadrom Holding, kurs 13,90 kr) och 2018 (Sectra, 196 kr).  2019 valde jag dock att göra en alternativ metod möjlig (än att köpa ett nytt innehav för utdelningen), nämligen att vid sidan av pengarna från utdelning också sälja det sämst presterande innehavet - och för dessa pengar köpa TVÅ nya innehav till portföljen. Jag sålde Unlimited Travel Group (kurs 17,80 kr) och köpte Arjo (kurs 36,20 kr) och OEM Group (kurs 213 kr).

Av dessa mina enda beslut kring portföljen ("utdelningsköpet") framstår investeringen i Precio Fishbone vara bland de bättre, som utöver årlig utdelning också haft en kurstillväxt på 232% på 3,5 år. Diadrom Holding kan bara sägas stå still i värdeutveckling om man räknar in erhållen utdelning. Även Sectra har blivit en fin investering, upp 94% exkl utdelning på 1,5 år. Unlimited Travel group, som jag sålde, har 6-8 månader senare helt fräckt stigit med 43%. Arjo (+21%) och OEM Group (+9%) kommer inte i närheten av den utvecklingen. Samtidigt är vi därmed nere på så kort sikt att jag menar att det inte säger så mycket, om så mycket.

Inför 2020 lutar jag åt att återigen sälja det sämst presterande innehavet (ser ut att bli Dedicare, där jag ligger -43%), och alltså för de pengarna jag får för Dedicare och all utdelning köpa två nya innehav till portföljen. Vilka de blir har jag ännu ingen aning om. Brukar vaska fram kandidaterna februari-mars.

Snart är det dags för december månads tärningskast/tilläggsköp...

11
Investera / Solnamannens tärningsportfölj
« skrivet: 20 november 2019 kl. 07:55:51 »
Jodå, småbolagsportföljen där köpen avgörs med tärning som jag startade 2015 lever vidare - och jag fortsätter att följa strategin. Resultatet är ganska upplyftande; som en mikrobolagsfond med genomsnittlig direktavkastning på 2,5%, avgift under 0,1% per år och genomsnittlig årlig avkastning sedan start på ca 20% (sedan 2015).

Portföljen består av 19 st aktier med börsvärde under 20 mdr, som alla har gemensamt att de är lönsamma, har storägare av kött och blod med operativ insyn i bolaget och hög räntetäckningsgrad (rörelseresultat/finansiella kostnader). Enkelt uttryckt så ökar jag löpande mitt innehav i "vinnarna" (värdeutveckling exkl utdelning, vilket över tid i princip betyder högst utdelningstillväxt).

Strategin innebär i princip att 95% av alla beslut kring förvaltningen sköts av "modellen" - och alltså att jag slipper. Det handlar inte bara om bekvämlighet, utan är i högsta grad ett skydd mot mina känslor och nycker (vilket jag menar är en av investerares värsta fiender).


12
Investera / SV: Sell in may and stay away?
« skrivet: 6 oktober 2019 kl. 09:36:47 »
Sitter också på en hel del torrt krut, och lite väl mycket likvider med tanke på att Danske Invests fonder i Euro respektive Dollar håller på att likvideras. Någon som har några tips på vettiga alternativ? Vad som eftersöks är alltså en investering med låg korrelation mot aktiemarknaden, noterad i stabil(a) valutor och med låg avgift.
Du tänker "valutareserven", att ta fram vid kris?  ;D Hos Avanza kan du starta valutakonto i ett antal valutor, och litar man på Morgan Stanleys fortsatta existens så finns ju certifikatet Ava Guld. Det hela kommer med varningstexten: valuta på räntefria konton och guld (som inte heller ger ränta/avkastning) är över längre tid en hopplöst dålig position att sitta i. Det är en superb position att sitta i under väldigt speciella, korta perioder som i princip är omöjliga att förutspå när de kommer att dyka upp...

Jag har som sagt placerat ca 2/3 av mina pensionspengar i räntebärande och 1/3 i aktier. Tack vare att den räntebärande delen ligger tungt i euro och usd har jag 2019 fått uppemot 16% totalavkastning på pengarna sett i SEK (det sjukt bra utfallet med så låg formell risk säger något om vad som just nu händer i ekonomin). Jag allokerar ränta/aktier utifrån en modell. När modellen säger att någon i min ålder ska placera en betydande portion i räntebärande så lägger jag en betydande del av det i USD/EUR, med vetskapen att SEK är en skvalpvaluta - inte minst om tiderna blir lite mer kärva.

13
post-FIRE / SV: Personer i Sverige som gått i tidig "pension"
« skrivet: 6 oktober 2019 kl. 09:20:59 »
Min uppfattning är också att det är kontroversiellt att inte vilja/behöva arbeta. Märker de gånger jag börjat prata om FI/RE, eller bara den överkonsumtion vi sysslar med, att det är taggarna utåt direkt. Det är som personliga påhopp om man nämner sparande eller sluta jobba tidigare. Detta även hos mina nära vänner och inte bara vid ett fikabord på jobbet. Det är som att mina val och funderingar hotar eller utmanar deras livsval.
Instämmer helt i ovanstående. Jag menar att det stämmer in på 80-90% av människor jag stöter på. Jag ser ju inte framför mig att sluta jobba, men jobba med härliga saker som gör mig glad, där jag känner att jag kan tillföra verkligt värde, vara med och påverka, utveckla... Flexibla tider etc. Förutsatt det skulle jag kunna jobba till 70 års ålder. Så det är vad jag säger. "Nej, jag kommer arbeta länge, men du vet - något som är roligt med lite friare tider etc". Det landar betydligt bättre än att beskriva vad FIRE är.

14
Privatekonomi / SV: Alldeles för högt matkonto varje månad
« skrivet: 30 juli 2019 kl. 17:50:56 »
Mitt hushåll är en vuxen och (i snitt) ett barn. Kostnaden för "allt vi handlar på ICA" (mat, toapapper, tvål, deo, städkem mm) landar på 3,8-4,6 tkr/mån, vilket jag tycker är acceptabelt.
OK, kollade kassaboken och inser att snittet januari-juni, efter semester i juni där det handlades lyxmat på liten lantlig ICA-butik landar på ca 4800 kr/mån. Räknar dock med att snittet över året ligger något lägre, ska fortsätta att laga storkok på ett smart sätt.

Det är exklusive restaurang (och alkohol). Lägger flera tusen i månaden på restaurang. De första 3 eller så är OK, de månader det blir mer får jag lite ångest. Å andra sidan har jag råd, och det är ju närmast alltid förenat med sociala förehavanden. Har dock börjat bjuda hem folk mer och bjuda på hemlagad mat. Blir gratis för dem och billigare för mig  ;D

15
Privatekonomi / SV: Alldeles för högt matkonto varje månad
« skrivet: 27 juli 2019 kl. 23:13:45 »
Coop är överlag väldigt dyrt, och självklart är en liten ICA Nära dyrare än Willys - men en välsorterad ICA Maxi eller Kvantum med mycket färskvaror, charkdisk mm är sällan mer än 2-4 % dyrare än ex Willys. Jag är ekonomisk, men handlar gärna där service och utbud är bra (ICA).

7-8 tkr per månad för "allt man handlar på ICA" för två vuxna är fruktansvärt mycket. Men det handlar sannolikt inte om att ni köper på fel ställe, utan vad och hur ni köper/äter. Spana in Undertian. Jag har testat ett antal av recepten, och de jag gillar har jag sparat. Väver in lite sådana måltider i det vanliga utbudet, både för att öka andelen vegetariskt något (från nästan noll), men också av ekonomiska skäl. Flera av de typer av lasagne/pajer som finns där är bra. De gör jag direkt i matlådor av glas. Jag kör inte matlåda (bra personalrestaurang på jobbet), men fryser in och har i barnveckor för att umgås mer med barn och stå mindre i köket. Mitt hushåll är en vuxen och (i snitt) ett barn. Kostnaden för "allt vi handlar på ICA" (mat, toapapper, tvål, deo, städkem mm) landar på 3,8-4,6 tkr/mån, vilket jag tycker är acceptabelt. Jag planerar meny för en vecka och storhandlar det som behövs. Har börjat e-handla ganska mycket senaste tiden, med hemleverans. Väldigt bekvämt och smidigt.

Sidor: [1] 2 3